Ingela Strandberg

1944 -

Sverige

Uppvuxen i småbrukarmiljö och utbildad journalist. Hon debuterade 1973 med barnboken Tomas får en vän. Året efter kom hennes första roman Flickebarn och 1975 diktsamlingen Visor i vinden, som följdes av novellsamlingen I kvinnorum, 1977.

Genombrottet fick hon med kärleksromanen Mannen som trodde att han var Fritiof Andersson, 1982. I diktsamlingarna Ett rum för natten, 1984, Genom brunnarna till havet, 1987, och Väg 153, 1991, är temana rastlöshet och vila, trygghet och främlingskap. Andra verk är Blues för snöigt landskap (L), 1994, Blank päls och starka tassar (R), 1995, och Lyssnaren (L), 1997.

Uppdaterat av redaktionen 2011:

Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Ingela Strandberg gett ut diktsamlingarna Lilla svarta hjärta, 1999, Häger på Stockholms central, 2002, Bäste Herr Thoreau!, 2008, och En för att stanna, en för att gå, 2011. Dessutom har hon skrivit romanen En indian i Seattle, 2000.

Hon har bl a tilldelats Doblougska priset 2009.

Litteratur om författaren: ett urval

Bo Heurling (red): Författaren själv, 1993

Ingegerd Martinelli: Förord i: Ett rum för natten, 1984

Lennart Sjögren: "Fast naknare nu: Om Ingela Strandbergs poesi" i: BLM, 67:3, 1998