Uppvuxen utanför Helsingfors i miljö med lantbrukar- och arbetarklassinslag. Hon är tvåspråkig men skolgång och litterärt skapande är på svenska.
Debuterade 1981 med Guldgrävarens tårar (L) uppföljd av Fri marknad (L), 1983, i fri efterföljd till till 70-talsgenerationens poeter som gärna markerade opposition mot äldre intellektuellas samhällsideologiska dogmer. Dikterna präglas av formell säkerhet och ibland av aningen romantiserat trots. Mer erfaren och öppen mot omvärlden är samlingen Kanariefågel blues (L), 1985. Frågan om individuellt engagemang versus till intet förpliktande iakttagande dryftades i annan form i tidskriften KLO med avancerade litteraturhistoriska intressen, som gavs ut under bl a Merja-Riitta Stenroos redaktörskap. Hon flyttade i slutet av 80-talet till Skottland (studier i keltiska, doktorsavhandling om medeltida engelska) och i slutet av 90-talet till Stavanger. Det andra uppbrottet resulterade i en ny diktsamling Tända och tända, 1998, där även stoffet hanterar uppbrott och återkomst. Språket är lika intensivt som tidigare, men medvetet och avrundat av livserfarenhet.
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Merja-Riitta Stenroos gett ut Fatima av tusen kyssar, 2000.
