Född och uppvuxen i S:t Petersburg. Hennes etniska identitet var sammansatt: som svensktalande finsk undersåte i Ryssland började hon skriva på sitt skolpråk, tyska. Vaxdukshäftet består av 238 dikter skrivna 1907-19, varav 206 på tyska, en på ryska, fem på franska och 26 på svenska. Efter att ha fått diagnosen TBC 1909 vistades Edith Södergran på sanatorier i Finland och i Davos, Schweiz (1911-14). Under oktoberrevolutionen 1917 förlorade hon sin lilla förmögenhet, och bodde till sin död under knappa förhållanden i byn Raivola i Karelen.
Under sin livstid rönte hon föga uppskattning, främst var det en liten skara kämpande finlandssvenska modernister med kritikern Hagar Olsson och diktaren Elmer Diktonius i spetsen som försvarade hennes författarskap. Edith Södergran införde med sin metriskt oschematiska vers modernismen i Norden och tillhör de poeter som haft stort inflytande på nya generationer författare. Hennes författarskap omfattar diktsamlingarna Dikter, 1916, Septemberlyran, 1918, Rosenaltaret, 1919, Framtidens skugga, 1920, samt aforismsamlingen Brokiga iakttagelser. Hagar Olsson utgav postumt diktsamlingen Landet som icke är, 1925, samt Ediths brev, 1955.
Edith Södergran ger röst åt det nya seklets tro på den nya kvinnans möjligheter. Det litterärt revolutionerande i hennes diktning är införandet av ett självhävdande “jag” som har hämtat en del av sin kraft från den ryska nietzscheanismens föreställningar om en omvälvande framtid.
Författarskapet har tolkats biografiskt utifrån föreställningen om Edith Södergran som en lidande, isolerad och kärlekstörstande fröken. Senare feministisk forskning tecknar en annan bild: en medveten diktare, påverkad av sin tids ideologier: rysk messianism, Eros-dyrkan och tysk feminism.
Litteratur om författaren: ett urval
Marlene Broemer: War and revolution in St. Petersburg: modernist links in the poetry of Edith Södergran and Anna Andreevna Akhmatova, 2009
Boel Hackman: Jag kan sjunga hur jag vill: tankevärld och konstsyn i Edith Södergrans diktning, 2000
Jan Häll: Vägen till landet som icke är: en essä om Edith Södergran och Rudolf Steiner, 2006
Holger Lillqvist: Avgrund och paradis: studier i den estetiska idealismens litterära tradition med särskild hänsyn till Edith Södergran, 2001
Arne Toftegaard Pedersen (red.): På fria villkor: Edith Södergran-studier, 2011
Eva Ström: Edith Södergran, 1994
Gunnar Tideström: Edith Södergran, 1949, 1991
Ebba Witt-Brattström: Ediths Jag, 1997
