Levde som bohem, ansedd som den största talangen i efterkrigstidens isländska litteratur. Hon var född och uppvuxen på Snæfellsnes och kom 17 år gammal till Reykjavik där hon tog lärarexamen, arbetade som nakenmodell på konstakademien och verkade som bildkonstnär och illustratör. Hon var mor till fem barn och skild två gånger.
Hon väckte stor uppmärksamhet från sin tidiga novelldebut i avantgardetidskriften Líf og list 1951 med “Sunnudagskvöld til mánudagsmorguns” (Söndag kväll till måndag morgon), en skildring av drinkarnas, de hemlösas och promiskuösas outsidermiljö. Berättelsen är koncentrerad, metaforisk med fantastiska inslag, språket känsligt, erotiskt och delvis groteskt. Novellsamlingen Sunnudagskvöld til mánudagsmorguns kom ut 1961 och trycktes återigen i samlingen Sögur og ljóð (Berättelser och dikter), 1985, tillsammans med några efterlämnande noveller, dikter och opublicerade bilder.
Litteratur om författaren: ett urval
Friðrikka Benónýs: Minn hlátur er sorg, 1992
Dagný Kristjánsdóttir: "Myndir" i: Tímarit Máls og menningar, nr. 2, 1986
Matthías Viðar Sæmundsson: "Götustelpan" i: Tímarits Máls og menningar, nr. 2, 1986
