Född i Vargata by på Åland. Efter folkskolan arbetade hon som hembiträde i Stockholm, studerade vidare på korrespondens och drömde om att bli författare. 1930 reste hon till New York och fick arbete som hemhjälp. Efter giftermål med den danske bildkonstnären Johannes Dührkop 1940 bosatte hon sig i Danmark. Hennes motiv kommer från den värld hon kände till, de fattiga miljöerna på Åland och tillvaron som emigrant.
Hon debuterade 1936 med folklivsskildringen Katrina som vann förstapriset i en romantävling och blev en världssuccé som överskuggade hela hennes senare produktion. Denna omfattar romaner, reseskildringar och självbiografier, däribland Ålandsromanerna Den långa våren, 1939, På lös sand, 1941, Lars Laurila, 1943, och Nya land, 1945, novellsamlingen Barndomens land, 1948, och romaner som Små världar, 1949, Klyftan och stjärnan, 1951, Prins Efflam, 1953, Spår på jorden, 1961, och Vid havet, 1963.
Sista delen av Sally Salminens produktion, som är självbiografisk, omfattar reseskildringarna Jerusalem, 1970, På färder i Israel, 1971, och memoarböckerna Upptäcktsresan, 1966 och Min amerikanska saga, 1968, I Danmark, 1972, och Världen öppnar sig, 1974. Många av Sally Salminens böcker har översatts till andra språk. 1968 kom minnesboken Sallys saga.
Litteratur om författaren: ett urval
Anna Bondestam (red): Sallys saga. En minnesbok om Sally Salminen till 50-årsminnet av Katrina, 1986
Roger Holmström (red): Fem par, 1995
