Uppvuxen i ett tjänstemannahem i Viborg på Karelska näset. Läste statskunskap vid Helsingfors universitet och franska och litteratur vid universitet i Paris. Sedan 1960 var hon bosatt i Frankrike.
Hon debuterade 1954 med novellsamlingen Ikonija omena (Ikon och äpple). Hennes breda, böljande prosarytmer uttrycker samtidigt både passion och melankoli. Betydande tidiga verk är diktsamlingarnaJääkausi (Istid), 1962, och Olen lähtenyt kauas (Jag är långt borta), 1965. Hennes självreflekterande lyriska produktion fortsatte bl a med verken Hiljaiset jumalat (De lugna gudarna) (L), 1992, och Tehän tiedätte ajan (Du känner ju tiden) (L), 1994.
Litteratur om författaren: ett urval
Juhani Niemi: "Tyyne Saastamoinen: Vanha portti" i: Proosan murros. Kertovan kirjallisuden modernisoituminen Suomessa 1940-luvulta 1960-luvulle, 1995
Ritva Rantanen: "Sanat hiljaisuuten oli rakkaus" i: Parnasso, nr 5, 1976