Carina Rydberg

1962 -

Sverige

Född i Stockholm. Hon har studerat filmvetenskap, psykologi och svenska. I sitt författarskap använder hon ofta populärkulturella förebilder. Såpoperans dramaturgi och direkta referenser till filmens värld är tydliga i Osalig ande (R), 1990, och i Nattens amnesti (N), 1994.

Hennes lek med traditionella könsroller och identiteter skrivs alltid in i en struktur av underkastelse och överordnande, något som redan antyds i debuten Kallare än Kargil (R), 1987. Figurerna är medvetet tecknade pastischer och det är den moderna människans lek med fasader och roller som utmärker författarskapet. Personerna är aldrig vad de utger sig för att vara, men de har inte heller någon bortträngd psykologisk substans. Figurerna har inga dolda passioner och i Osalig ande fungerar kvinnorna som pådrivare i det homosexuella spelet mellan romanens män. Den kyliga, lidelsefria berättarstilen överlåter den psykologiska tolkningen till läsaren.

Hennes självbiografiska roman 1997, Den högsta kasten, väckte stor uppmärksamhet, då hon av vissa kritiker ansågs utlämna personer i sin närhet.

Uppdaterat av redaktionen 2011:

Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Carina Rydberg gett ut romanerna Djävulsformeln, 2000, och Den som vässar vargars tänder, 2006.

2008 tilldelades hon De Nios Vinterpris.

Litteratur om författaren: ett urval

Magnus Eriksson: "Är böcker bäst på bio?" i: Smedjan nr 5, 1995

Kay Glans: "Skräckellitteratur - om våld och fiktion i yngre svensk prosa" i: Göran Greider & Björn Gunnarsson (red): Att läsa världen, 1992

Madeleine Grive & Claes Wahlin (red): Att skriva sin tid. Nedslag i 80- och 90-tal, 1993

Christian Lenemark: Sanna lögner: Carina Rydberg, Stig Larsson och författarens medialisering, 2009