I boken Isä ja minä (Far och jag), 1957, har hon beskrivit sitt nära förhållande till fadern, målaren Tyko Sallinen. Hon växte upp i sydliga Finland, var gift tre gånger, varav två gånger med samme man. Hon försökte sig på grafiska studier, hade psykiska problem som efter kriget bröt ut som sinnessjukdom.
1939 debuterade hon med Kaksi tietä (Två vägar) (R), men hennes huvudverk är romanen Unissakävijä från 1943 (Sömngångerskan, 1947), om barndomsmiljöns kontraster mellan bohemmiljö och religiositet och kvinnornas reaktion och svar på samhällets sexualmoral.
Litteratur om författaren: ett urval
Miija-Liisa Heinonen: Salla, Kootut teokset I, 1967