Dotterdotter till diktaren Gunnar Wennerberg, sondotter till politikern, greve Arvid Posse, fadern dog ung. Växte upp i svensk överklassmiljö i Lund. 1902-04 studerade hon musik och konst i Köpenhamn och flyttade sedan till Rom med sin man, professor Andreas Bjerre. Under första världskriget deporterades hon tillsammans med sin andre man, den tjeckiske nationalisten och konstnären Oki Brazda, till Sardinien, något hon berättar om i Den oförlikneliga fångenskapen, första delen av sitt 10 band stora memoarverk.
1925 flyttade hon med sin man till dennes hembygd i det nybildade Tjeckoslovakien, där de restaurerade ett gammalt gods på landet. Vid andra världskrigets utbrott tvingades hon fly till Sverige, där hon 1940 startade Tisdagsklubben, ledande när det gällde flyktinghjälpen och den antinazistiska rörelsen i Sverige. I Åtskilligt kan nu sägas från 1949 ger Amelie Posse en drastisk och överraskande inblick i krigsåren i det neutrala Sverige. Hon vigde hela sitt författarskap åt memoargenren och hennes böcker, som spänner över hela första hälften av århundradet, är unika i svensk litteratur- och kulturhistoria.
Litteratur om författaren: ett urval
Eva Strömberg Krantz: En ande som hör jorden till: en bok om Amelie Posse, 2010
