Författaren började som journalist och samhällsdebattör i den norska arbetarpressen och deltog bl a i de första försöken att organisera kvinnliga låglönearbetare. 1913 mötte hon den svenske syndikalisten och antimilitaristen Albert Jensen och bosatte sig med honom i Sverige där hon från 1920-talet reste land och rike runt med sexualupplysningsföredrag som ett led i kampen att få förbudet mot preventivmedel upphävt.
Hon gav ut sexualpolitiska broschyrer och grundade RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning) 1933. 1932 gav hon ut berättelserna Människor i nöd — det sexuella mörkrets offer, och 1965 kom första bandet av hennes självbiografi, Och livet skrev, följd av Livet skrev vidare, 1966.
Litteratur om författaren: ett urval
Doris H. Linder: Seksualpolitikk og kvinnekamp: historien om Elise Ottesen-Jensen, 2006
Svenskt biografiskt lexicon, bd 28, 1992-1994
