Hanne Ørstavik (f. 1969) växte upp i Tana i norska Finnmark men flyttade till Oslo när hon var 16 år. Hon har en cand.mag. i psykologi, franska och sociologi. Hon debuterade med romanen Hakk (1994) och året efter kom Entropi (1995). Därefter utkom romanerna Kjærlighet (1997; Kärlek, 2002), Like sant som jeg er virkelig (1999; Lika sant som jag är verklig, 2000), Tiden det tar (2000; Tiden det tar, 2001), Uke 43, (2002; Vecka 43, 2003), Presten (2004; Prästen, 2004) och kaldet – romanen (2006; kallet – romanen, 2007), Hyenene (2011; Hyenorna, 2014) och Det finnes en stor åpen plass i Bordeaux (2013).
Hanne Ørstavik är översatt till 15 språk och har bl.a. tilldelats Oktoberpriset, Havmannpriset, Amalie Skram-priset och Aschehougpriset.
Litteraturforskaren Unni Langås skriver i sin stora artikel om Hanne Ørstavik i Nordisk Kvinnolitteraturhistoria:
Hos Hanne Ørstavik finner vi återkommande beskrivningar av en önskan om närhet, som samtidigt åtföljs av en frustrerad upplevelse av avstånd. Denna spänning kan återfinnas på många nivåer i texterna, inte bara i skildringar av förhållanden mellan människor (föräldrar och barn, bror och syster, kvinna och man, kvinna och kvinna), utan också i en ofta tematiserad reflektion om språk, litteratur och bildkonst. Denna reflektion kommer även till uttryck i de essäer och artiklar som Hanne Ørstavik har publicerat, och här blir det tydligt hur tät förbindelsen är mellan hennes skönlitterära berättelser, essäistiken och hennes personliga erfarenheter.
