Lärardotter, född och uppvuxen under knappa villkor i Vesterålen. Blev som ung bortgift med byns klockare och lärare. Efter äktenskapet, som hon själv betecknade som en tio år lång våldtäkt, tog hon lärarexamen i Kristiania. Hon arbetade som lärare den mesta tiden av sitt liv, var medlem i författarföreningens styrelse, gifte sig med och skilde sig sedemera från författaren Tryggve Andersen.
Regine Normann debuterade 1905 med kollektivromanen Krabvaag som, liksom romanerna Bortsat, 1906, och Stængt, 1908, har barnmisshandel och kvinnovåld som centralt tema. Sedan följde Barnets tjenere (R), 1910, och Faafœngt (Förgäves), (R), 1911, som skildrar en lärarinnas splittring mellan sitt kall och sin längtan efter kärlek. De senare verken handlar om människans sökande efter sina rötter och jordisk kristen tro.
Naturbeskrivningar och kustbefolkningens liv i nordliga Norge är tillsammans med barns och kvinnors värnlöshet och skönhetslängtan centrala teman i författarskapet som växlar mellan realistiska och sagolika, groteska, nyromantiska avsnitt. Språket är rytmiskt och präglat av dialekt.
Litteratur om författaren: ett urval
Irene Engelstad m fl (red): Norsk kvinnelitteraturhistorie, bd 2, 1989
Liv Helene Willumsen: Havmannens datter. Regine Normann, et livsløp, 1997
Liv Helene Willumsen (red): Regine Normann i hundre år, 2005
Liv Helene Willumsen: En narratologisk studie i Regine Normanns forfatterskap, 2002
