Moa Martinson var dotter till en ogift textilarbeterska, och utbildade sig till kallskänka innan hon flyttade ihop med stenläggare Karl Johansson i Ösmo som blev far till de fem söner hon födde mellan 1910 och 1916.
1922 började hon skriva i den anarkistiska vänsterpressen och 1927 mötte hon Harry Martinson, då en fattig luffarpoet. Deras författaräktenskap (1929-1941) blev för bägge synnerligen produktivt. Pigmamma. Roman ur arbetarkvinnornas värld, som skrevs 1924-25, publicerades 1927 som följetong i den anarkistiska tidskriften Brand. Med sin bokdebut Kvinnor och äppelträd, 1933, introducerade hon något nytt i svensk litteratur, nämligen moderskroppen som ett centrum kring vilken proletära och kvinnliga erfarenheter samlas.
Moa Martinson experimenterade under 1930-talet med olika genrer för att finna ett språk som kunde beskriva kvinnor på samhällets botten. Diktsamlingen Motsols, 1937, liksom romanerna Sallys söner, 1934, Rågvakt, 1935, och Drottning Grågyllen, 1937, problematiserar tidens sexualprimitivism. Trilogin om en arbetarflickas utveckling och förhållande till sin mor: Mor gifter sig, 1936, Kyrkbröllop, 1938, och Kungens rosor, 1939, är skriven i dialog med 1930-talets mansproletära utvecklingsroman. Under 1940-talet vann hennes författarskap en stor publik genom att utkomma i Folket i Bilds lågprisserie.
Hon turnerade också över hela landet med föredrag i folkparker och kvinnoklubbar. Det östgötska eposet Vägen under stjärnorna, 1940, Brandliljor, 1941, och Livets fest, 1949, har Gösta Berlings saga som modell, men fokuserar på hur villkoren för lantbrukets kvinnor förändrades till det sämre genom den tidiga industrialismens rovdrift på kvinnlig arbetskraft. Romanerna om torparhustrun Bettys liv under 1910-talet, Den osynlige älskaren, 1943, Du är den enda, 1952, Klockorna vid Sidenvägen, 1957, och Hemligheten, 1959, utforskar genom en inre monolog en kvinnas medvetande. Moa Martinson fick 1944 Samfundet De nios pris.
Litteratur om författaren: ett urval
Glann Boman: Moa i brev och bilder, 1978
Kerstin Engman: Moa Martinson. Ordet och kärleken, 1990
Carl Johan Ljungberg: "Moa Martinson" i: I röda tankespår: svensk skönlitteratur som vägröjare för välfärdsstaten, 2009
Ebba Witt-Brattström: Moa Martinson. Skrift och drift i trettiotalet, 1988
Ebba Witt-Brattström: "Stor padda i liten pöl: Moa Martinson och syndikalismen" i: Lars Furuland (red.): Arbetarförfattarna och syndikalismen, 1999
