Bondkvinna, mor till tre barn och författare av folkliga romaner, som var populära hos läsarna men misstrodda av kritiken. Hon var född och uppvuxen under små förhållanden på Nordlandet.
Hennes debutroman Dalalif I-V (Livet i Dalen), 1946-51, är en släktkrönika på över 2 000 sidor, en bred episk samhällsskildring som blev en publiksuccé liksom de följande 27 romanerna som utspelar sig i samhällen, antingen vid kusten, som Þar sem brimaldan brotnar (Där stormvågorna brytes mot land), 1955, eller inne i landet, som Tengdadóttirin I—III (Svärdottern), 1952-54.
Människans överlevnad i hårda tider och kvinnornas vardag står i fokus och praktiska lösningar och sunt förnuft prioriteras framför lidelser. I synnerhet de första romanerna har litterära kvaliteter och en psykologisk insikt som övergår det triviala. Den sista romanen, som kom ut då författaren var 86 år, är fortfarande lika populär.
Litteratur om författaren: ett urval
Sigurrós Erlingsdóttir: "En nú höfódu þessir mjúku kossar vakið hana. Um ást og kvennagull i Dalalifi efter Guðrúnu Arnadóttir frá Lundi", Morgunblaðið, 17.12.1987
