Sara Lidman föddes i Missenträsk i Västerbotten där hennes föräldrar var småbrukare. Denna by med 286 invånare blev utgångspunkten för hennes författarskap. Efter sex års skolgång kom hon till sanatorium och här stiftade hon bekantskap med radio och böcker. Hon tog realexamen per korrespondens och studenten som privatist efter två år på den s k studentfabriken Mariannelund. Korta arbetsperioder som servitris och vid postgirot samt en period som teaterelev i Stockholm följdes av studier vid Uppsala Universitet. Under studietiden var hon flera gånger inlagd på sanatorium, senast på det sameuropeiska studentsanatoriet i Frankrike. Genom den livaktiga litterära klubben i Uppsala mötte hon Stina Aronson och Folke Fridell och genom språkstudier kom hon i kontakt med den franske författaren Marcel Prousts verk.
Romanen Tjärdalen, 1953, blev en av de största debutsuccéerna någonsin. Språket med sin grund i bibeln är en brygd av modernism och dialekt, temat är ansvaret för medmänniskorna, platsen byn Ecksträsk. Framgången fortsatte med två bejublade dramer och romanen Hjortronlandet, 1955. Regnspiran, 1958, och Bära mistel, 1960, ställer kvinnan Linda Ståhl i centrum. Sara Lidman engagerade sig i slutet på 50-talet i kampen mot svenskt atomvapen. Uppbrottet till Sydafrika 1960 blev ett försök att bryta sig ut ur den uppmärksamhet som hon upplevde som kvävande. Resultatet blev Sydafrikaromanen Jag och min son, 1961, följd av Kenyaromanen Med fem diamanter, 1964.
Hösten 1964 höll hon sitt första Vietnamtal och snart kom Samtal i Hanoi, 1966, från ett besök i det av USA angripna Nordvietnam. I Vietnamagitationen slipades hennes språk liksom i mötet med de norrbottniska gruvarbetarna i intervjuboken Gruva, 1968. Med freden 1975 återvände hon till hemtrakten, varifrån hon utgav det stora Jernbaneeposet, inlett med Din tjänare hör, 1977, och avslutat fem volymer senare med Jernkronan, 1985. Språklig virtuositet och djup människokunskap förenas där med blottläggande av koloniseringens och utsugningens mekanismer. 1996 kom Lifsens rot, en roman om en kvinnas vrede.
Sara Lidman är översatt till många språk och fick en lång rad litterära priser. 1956-63 var hon medlem i Samfundet De Nio, 1999 utnämndes hon av regeringen till professor. Hon är en av de stora språkförnyarna i Norden och var en gnistrande och förargelsväckande kvinna i offentligheten.
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria gav Sara Lidman ut romanen Oskuldens minut, 1999, och artikelsamlingen Kropp och skäl, 2003.
Litteratur om författaren: ett urval
Eva Adolfsson: "I Sara Lidmans gränsvärldar" i: I gränsland. Essäer om kvinnliga författarskap, 1991
Birgitta Holm: "Det stoff som Jernvägar göres av. Några drag i Sara Lidmans prosa" i: BLM, nr 1, 1982
Birgitta Holm: Sara Lidman - i liv och text, 1998
"Jernbanan", temanummer, BLM, nr 5, 1994
Röster om Sara Lidman, 1991
Lina Sjöberg: Genesis och Jernet: ett möte mellan Sara Lidmans Jernbaneepos och bibelns berättelser, 2006
Ebba Witt-Brattström: ""Vakta dej för att få rätt, flicka": poesi och rättvisa hos Sara Lidman" i: Fem författardagar, 2001
Annelie Bränström Öhman: "kärlek! och någonting att skratta åt! dessutom": Sara Lidman och den kärleksfulla blicken, 2008
