Dotter till borgmästaren i Eskilstuna, gift två gånger och mor till litteraturkritikern Hellen Lindgren. Hon debuterade 1865 under signaturen “…y” med Signhild och hennes vänner, ett exempel för unga flickor. Mest framgång fick hon med sina sagor och historier men hon skrev också romaner, Holger Vide, 1893, Reflexer, 1901, och Åtta dagars skilsmässa, 1908. Som vuxenförfattare debuterade hon med Vid vägkanten 1-2, 1880-83. Hennes mest lästa verk är Bränningar från 1899 men det är med sina nyskapande, realistiska ungdomslitterära berättelser hon skriver in sig i litteraturhistorien.
Amanda Kerfstedt tillhörde den inre kretsen av 1880-talets Stockholmskonstnärer och var 1883 med om att skapa den s k Svältringen där framförallt kvinnor möttes och diskuterade konst och litteratur medan man enbart drack te – därav namnet. 1888-91 var hon redaktör för Fredrika Bremer-förbundets tidskrift Dagny och arbetade senare som översättare.
Litteratur om författaren: ett urval
Maria Andersson: Att bli människa: barn, sedlighet och kön i Amanda Kerfstedts, Helena Nybloms och Mathilda Mallings författarskap 1880-1910, 2010
Laura Fittinghof: "Amanda Kerfstedt" i: Idun, 1891
Eva Heggestad: Fången och fri. 1880-talets svenska kvinnliga författare om hemmet, yrkeslivet och konstnärskapet, 1991
Birgitta Ney (red): Synd. Noveller av det moderna genombrottets kvinnor, 1993
