Författaren var gammal och sjuk då hon 1862 berättade ramsor, sägner, sagor och visor för bondsonen Brynjólfur Jónsson på Minni Núpur där hon var fattighjon i hushållet. Hennes relativt få visor är fragmentariska men hon för visornas handling vidare på prosa mellan styckena och ger dem samtidigt en personlig prägel.
Litteratur om författaren: ett urval
Jón Helgason (red): Íslenzk fornkvœd, bd 7, 1970
