Auđur Jónsdóttir föddes 1973 i Reykjavik. Hon har arbetat som frilansjournalist och författare och har bott i Köpenhamn, Barcelona och Berlin.
Auđur Jónsdóttir debuterade med romanen Stjórnlaus lukka (1998; Gränslös lycka). Romanen Annað líf (2000; Ett annat liv) följdes av barnboken Algjört frelsi (2001; Fullständig frihet), som hennes make, konstnären och författaren, Þórarinn Leifsson illustrerade. Paret har gett ut fyra barnböcker tillsammans. Störst uppmärksamhet väckte Skrýtnastur er maður sjálfur (2002; Man är konstigast själv) och Auður Jónsdóttirs biografi för barn om hennes morfar, nobelpristagaren Halldór Laxness. Boken beskriver Halldór som barn och som gammal man, då Auður kände honom. Fólkið í kjallaranum (2004; Folket i källaren, 2007) blev hennes genombrott, romanen dramatiserades och spelades på Reykjavíks stadsteater vintern 2010-2011. Den följdes av romanerna Tryggðarpantur (2006; Depositum) och Vetrarsól (2008; Vintersol). Auður Jónsdóttirs senaste bok Ósjálfrátt (2012; Ofrivilligt) är en konstnärsroman.
Auður Jónsdóttir har nominerats till Nordiska Rådets litteraturpris fyra gånger och har bl.a. tilldelats Isländska litteraturpriset för Fólkið í kjallaranum (2004) och Fjöruverðlaunin (Kvinnolitteraturpriset) för Ósjálfrátt (2012). Auður Jónsdóttirs böcker har oversatts till fyra språk.
Litteraturforskaren Dagný Kristjánsdóttir sammanfattar Auður Jónsdóttirs författarskap så här i sin artikel i Nordisk kvinnolitteraturhistoria:
Förhållandet till familjen, modern och kvinnligheten är ett av två huvudteman i Auður Jónsdóttirs (f. 1973) författarskap, det andra är de västerländska härskarnationernas förhållande till den nya internationella arbetarklassen i början av det nya millenniet. Dessa två teman visar sig gradvis ha mer gemensamt än vad man i förstone hade kunnat tro.
