Född i Stockholm. Doktorsexamen i ryska vid Stockholms universitet 1975. Hon har undervisat, arbetat som översättare och dramaturg på svensk TV. Gift med Ulf Boethius, professor i litteraturvetenskap. I början av 1980-talet gav hon, tillsammans med Karin Lidén, ut två böcker om kvinnor i Ryssland, Samtal med kvinnor i Moskva, 1980, och Kvinnan & Ryssland, 1981.
Hon debuterade som romanförfattare 1983 med barndomsberättelsen Det drömda barnet. Redan här finns den särpräglade tonen av ångest och längtan som bär upp hennes romaner. Med Stilleben i vitt, 1985, närmar hon sig också det exakta och mycket visuella skrivsätt som med åren blivit allt tydligare. Det utsatta barnet, som står i centrum i hennes första romaner eller finns i periferin som i de följande Pojken från Jerusalem, 1986, De två trädgårdarna, 1989, och Resan till det blå huset, 1991, kräver ständig uppmärksamhet. Verkligheten är, liksom barnet inuti oss, otillgänglig men hela tiden sträcker sig hennes texter efter den, både bildligen och bokstavligen. Med romanen Andrej från 1994 fick hon sitt stora kritikergenombrott.
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Carola Hansson gett ut romanerna Steinhof, 1997, Den älskvärde, 2000, Mästarens dröm, 2005, och Med ett namn som mitt, 2009.
Hon har bl a tilldelats De Nios pris 2006, Svenska Akademiens Doblougska priset 2006 och Övralidspriset, 2011.
Litteratur om författaren: ett urval
Lisbeth Larsson: "Ett alltförbrännande ljus. Om Carola Hanssons Pojken från Jerusalem'' i: Utsikter, 1997
Christine Sarrimo: "Ett möte i sångens och ordningens tecken" i: Tidsskriften 90tal, nr. 10, 1993
