Född i Reykjavík. Hon är utbildad lärare, har en BA i isländsk litteratur, och är mor till två barn.
Hon debuterade med novellsamlingen Tíu myndir úr lífi þínu (Tio bilder av ditt liv), 1983, som följdes av Eldur og regn (Eld och regn) (N), 1985, men det egentliga genombrotet fick Vigdis Grímsdóttir med romanen Kaldaljós (Det kalla ljuset), 1987. Mellan de två följande romanerna, ég heiti Ísbjörg — ég er ljón, 1989 (Jag heter Isbjörg, jag är ett lejon, 1995), och Stúlkan í skóginum, 1992 (Flickan iskogen, 1994), kom två diktsamlingar Lendar elskhugans, 1991 (Den älskades länder, 1997), och Minningabók (En minnesbok), 1990, där diktaren sörjer sin fars död.
Författarskapet kretsar kring teman som konst, sexualitet och död. Där de första romanerna är språkligt experimenterande, hyperboliska och poetiska, är romanen Grandavegur 7, 1994 (Grandavägen 7, 1996), skriven i ett mera dämpat tonläge. 1996 utkom romanen Z. ástarsaga (Z. en kärlekshistoria, 1998).
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Vigdís Grímsdóttir gett ut ett antal verk som finns översatta till svenska: Þögnin, 2000 (Tystnaden, 2002), Frá ljósi til ljóss, 2001 (Från ljus till ljus, 2003), Hjarta, tungl og bláir fuglar, 2002 (Hjärta, måne och blå fåglar, 2004), Þegar stjarna hrapar, 2003 (När en stjärna faller, 2006). Dessutom Þrenningin, 2005 , Sagan um Bíbí, 2007 och Trúir þú á töfra?, 2011.
Litteratur om författaren: ett urval
Soffía Auður Birgisdóttir: "Þeim var ekki skapað nema skilja" i: Tímarit Máls og menningar, nr 2, 1997
Kristín Viðarsdóttir: Stúlkur í innheimum, 1997
