Kjersti Ericsson

1944 -

Norge

Född i Oslo. Dotter till en växeltelefonist och journalist, har försörjt sig som fabriksarbetare och lärare, är utbildad psykolog och har arbetat på Institutet for kriminologi vid universitet i Oslo. 1984-88 var hon ordförande för Arbeidernes Kommunistiske Parti.

Hon debuterade 1968 med Fotnoter i rødt och har sedan givit ut sju diktsamlingar, senast Mosestille. Kjerringrokk, 1995. Diktens form är ofta enkel, skriven med ett realistiskt språk och ofta med ett direkt budskap knutet till ett konkret kollektivt sammanhang. Författarskapet, som präglas av ett samhälls- och kvinnopolitiskt engagemang, tar efterhand också in motiv från det intimas sfär och från naturen. Kjersti Ericsson har också givit ut en rad fack- och debattböcker, bl a Drift og dyd. Kontrollen av jenter på femtitallet, 1997.

Uppdaterat av redaktionen 2011:

Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Kjersti Ericsson gett ut en lång rad fackböcker och skönlitterära verk, bl. a. diktsamlingen Alkekongeriket, 1997, romanerna Hekketid, 2001, Hjemkomst, 2005, och Gunhild fra Vakkerøya, 2008. Den självbiografiska Alene, 2011, handlar om förlusten av hennes man sedan fyrtio år tillbaka.

2009 mottog hon Språklig samlings litteraturpris.