Hon var av adelssläkt och under hela sista delen av 1800-talet Finlands kvinnosakskvinna par excellence. 1884 grundade hon den första föreningen för kvinnornas rösträtt, Finsk Kvinnoförening, och från 1892 var hon aktiv i Unionen Kvinnosaksförening i Finland.
Uppmuntrad av Zacharias Topelius debuterade Adelaide Ehrnrooth 1863 med Sagor och minnen (L). Samma år inledde hon sin litterära bana med följetonger i Finlands Allmänna Tidning. Många av dessa kom senare som romaner: Bilder från familjekretsarne i Finland, 1866, Dagmar, 1870, Tiden går och vi med den, 1878, och Hvardagslifvets skuggor och dagar, 1881. Aktuella frågor såsom förhållandet mellan könen och äktenskap var huvudämnen i hennes romaner. Adelaide Ehrnrooth som var vittberest, skrev även reseskildringar.
