Pseudonym: Maria Heller. Författaren kommer från en professorsfamilj i München. Med fångnumret A 3709 tatuerat i huden räddades hon ur Auschwitz och kom efter kriget till Sverige. Här gifte hon sig 1947 med journalisten Ragnar Edvardson. De fick fyra barn av vilka en son dog som 12-åring.
Hon har arbetat i dags- och veckopress, med tidskrifter, radio och TV och var 1977-2006 Svenska Dagbladets korrespondent i Jerusalem. 1983 fick hon Stora Journalistpriset. Från debuten med den självbiografiska romanen Kärlekens vittne, 1963, har hon i romaner, noveller, dokumentärer och dikter, som i Bränt barn söker sig till elden (R), 1984, Viska det till vinden (R), 1988, och Jerusalems leende (L), 1991, lämnat vittnesbörd om nazisternas utrotningsläger. Traumat är författarskapets centrala ämne.
Litteratur om författaren: ett urval
Ursula El-Akramy: Wotans Rabe. Die Schriftstellerin Elisabeth Langgässer, ihre Tochter Cordelia und die Feuer von Auschwitz, 1997
Helga Kraft: "Verlassene Töchter und die Asche des Muttermythos: Langgässers Prosperina und Edvardsons Gebranntes Kind sucht das Feuer" i: Helga Kraft och Elke Liebs: Mütter. Töchter. Frauen, 1993
Anders Ohlsson: "Vår outtröttliga strävan att laga världen: Förintelsen och Cordelia Edvardsons författarskap" i: Horisont, (45:4), 1998
