Född i Köpenhamn. Efter skolgång på Bernadotteskolan och i Sydöstasien, där styvfadern arbetade för Unicef, tog hon studenten på Th. Langs internatskola i Silkeborg, läste ryska på Köpenhamns universitet och medverkade i film och TV. Från mitten av 1960-talet skrev hon som frilansare reportage från Sovjetunionen och Mellanöstern, krönikor och debattinlägg till tidningar och tidskrifter.
Hon har i en stor släktkkrönika, Jadekatten, 1997 (på svenska 1998), berättat familjen Løvins historia, från familjens första polsk-judiska invandrare, som 1838 slog sig ned i Ålborg där han grundade De Danske Spritfabrikker. I en svindlande kraftfull upptakt berättas om morföräldrarna i ett köpenhamnskt judiskt borgerskap där man lidelsefullt lever med den äktenskapliga könskonflikten där mannen är otrogen, hustrun hämnas och barnen blir offer på föräldrarnas slagfält. Suzanne Brøgger har släppt in många självbiografiska spöken i litteraturen men aldrig tidigare för full orkester som i Jadekatten.
Med debut- och debattboken Fri os fra kærligheden, 1973 (Fräls oss ifrån kärleken, 1974), följd av Kærlighedens Veje och Vildveje, 1975 (Kärlekens vägar och villovägar, 1976), blev hon ett namn som provocerande självbiografisk författare. De pinsamt analytiska avstampen i sina egna livserfarenheter, barndomens sjuka mor, skilsmässofamiljen, 68-upprorets sexualpolitik och osäkra identiteter, den filosofiskt kulturkritiska ambitionen och den mycket särpräglade analytiskt burleska och paradoxala stilen har delat hennes läsare i två läger, de som hatar henne och de som älskar henne. I den självbiografiska Creme Fraiche, 1978 (Creme fraiche, 1978) hyllas individualismen in till dess sista eggande vibrerande atom. En gris der har været oppe at slås kan man ikke stege, 1979 (Torkväder, 1980), berättar om ett liv i lantlig stillhet, ro och koncentration och med sitt epos om modisten och levnadskonstnären Tone, 1981 (på svenska 1982) tecknar hon ett generöst porträtt av kvinnlig eros och föregriper de kvinnlighetens demoner hon bjöd upp till dans då hon med Ja, 1984 (på svenska samma år) gav sig hän åt en omöjlig kärlek, en kvinnoresa i dödsriket och en återuppståndelse som konstnär.
Med pjäserna Efter Orgiet, 1992 (Efter orgien, 1991), och Dark, 1994, väckte Suzanne Brøgger lika starka känslor av begeistring och protest som vid debuten vilken hudflängde familjens kvinnoförtryck och döda längtan. 20 år senare framstår familjens upplösning som undergångsbilder och tecken på en kultur i upplösning. Suzanne Brøgger, som återdiktade Vølvens spådom 1994, blev 1997 medlem av Det Danske Akademi. 1998 publicerade hon Et frit og muntert lig (Ett fritt och muntert lik, 1999).
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Suzanne Brøgger bl a skrivit diktsamlingen Lotusøje, 1999, romanen Linda Evangelista Olsen, 2001 (på svenska 2003), och ett stort antal essäer, artiklar och andra texter i bl a Sejd, 2000 (på svenska 2002), Smuler fra kærlighedens bord, 2004, Sølve, 2006 (Sølve: en plats i Danmark, 2008), Sløret, 2008 (Slöjan, 2010) och Jeg har set den gamle verden forsvinde – hvor er mine ørenringe?, 2010.
Brøgger har tilldelats en lång rad priser och utmärkelser, bl a Bokhandlarnas Gyldne Laurbær 1982, Statens Kunstfonds livsvarige ydelse 1985, Dansk Kvindesamfunds Mathildepris 1996, Søren Gyldendal Prisen 1999 och Rungstedlund-prisen 2005.
Litteratur om författaren: ett urval
Marina Allemano: Suzanne Brøgger: en introduktion, 2004
Connie Bork: Den ny kvindelighed, 1996
Lisbeth Holst: "Jomfruen i isbjerget" i: Forum. Tidsskrift for køn og kultur, nr 2, 1994
Pablo Llambias: ”Suzanne Brøgger: Fri og fra kærligheden (1973) og Kærlighedens veje & vildveje (1975)” i: Den blå port, nr 75, 2007
May Schack: "Bevægelsens heroiske kraft" i: Kritik, nr 58, 1981
Bodil Wamberg: Blixen, Brøgger og andre danske damer, 1985
Louise Zeuthen: De virkelige halvfjerdsere: krop, køn og performativitet hos Suzanne Brøgger og Kirsten Thorup, 2008
