Född i Helsingfors. Hon är pol mag, har tre döttrar och har vid sidan av sin författarverksamhet arbetat med vuxenundervisning och skrivarkurser. Tillsammans med Carita Nyström har hon introducerat feminismen i finlandssvensk litteratur med boken Denna värld är vår. Handbok i systerskap, 1975, och medverkat i brevboken Postfeminism, 1991.
1981 gav hon ut diktsamlingen Långa vandring och 1986 prosaboken Glädjezon om kvinnomarscherna för fred åren 1981 och 1983 som hon själv deltog i. I pamfletten Öppna rum. Insyn hos en bostadslös, 1985, är hon en bekännande debattör medan svart humor präglar den senare lyriken De fyrtionio dagarna, 1988, och Inringning, 1991. Hon har dessutom skrivit Läsa-Lätt-böcker och tillsammans med sin bror givit ut brevboken Minnas, glömma och förtiga, 1997. I romanen Mariposa, 1999, väver hon samman olika röster till en berättelse där drivkraften är fantasi och svart humor.
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Birgitta Boucht bl a gett ut dikter i Kroppens esperanto, 2003, och Sämsta tänkbara sällskap, 2005, kortprosa i Konservatorns blick, 2002, och de två romanerna Mariposa, 1999, och Tusenblad, en kvinna som snubblar, 2011.
Hon var chefredaktör för feministiska tidskriften Astra Nova 1995–2000, och har blant en rad priser tilldelats Svenska litteratursällskapets pris år 2000 och 2003. 2008 promoverades hon till hedersdoktor vid Åbo Akademi.
Litteratur om författaren: ett urval
Finlandssvenska kvinnor skriver, 1985
Merete Mazzarella: "Den kvinnomedvetna prosan efter 1970" i: Sven Linnér (red.): Från dagdrivare till feminister, 1986
Björn Wallén: "Döden som språk och skeende. Ett tematiskt raster i Birgitta Bouchts författarskap" i: Finsk Tidskrift, 1996
