Skrev under signaturerna e*** och E***. Född i Kangasniemi i centrala Finland. Hon träffade som 15-åring den nästan 20 år äldre Johan Ludvig Runeberg som då stod på höjden av sin skaparkarriär. Han blev hennes öde både som älskare och som litterär förebild. Den uppståndelse som förhållandet orsakade tonades ned genom hustrun Fredrika Runebergs sansade inställning till förälskelsen. Fredrika Runeberg och Emelie Björkstén blev så nära vänner att Emelie lät Fredrika vara den första att läsa hennes dikter. Medan den föräldralösa Emelie, som inte hade någon utbildning, flyttade runt och bodde hos olika släktingar, höll Fredrika förbindelsen vid liv genom brev och Emelie deltog även i vården av J. L. Runeberg sedan han 1863 blivit förlamad.
Efter J. L. Runebergs död tillägnade Emelie sin diktsamling Ännu en gång, 1877, Fredrika med orden “med ödmjukhet och respekt”. I breven kan man tydligt märka att hon hyste stor aktning för Fredrika, bl a genom dennas strävanden att förbättra kvinnans ställlning i Finland. Förutom den ovan nämnda diktsamlingen har Emelie Björkstén givit ut Sandperlor, 1864, Drottningar, 1876, och De sista, 1886, samt minnesverket Några Minnen, 1871. Hon har också skrivit sagohäften för barn, gjort översättningar och redigerat en antologi av kvinnliga diktare med titeln Mosaiker, 1874. J. L. Runebergs och Fredrika Runebergs brev till Emelie Björkstén samt brottstycken ur Björksténs egna dagsboksanteckningar har publicerats detta sekel. Emelie Björkstén gifte sig aldrig.
