Född i Stockholm, dotter till domaren vid Högsta domstolen Karl Gustaf Strandberg. Efter föräldrarnas död kom hon som 19-åring till Skåne och var sällskapsdam på flera herrgårdar. 1883-88 var hon telegrafist i Fjällbacka. 1888 gifte hon sig med konstnären Hjalmar Angered och bodde med honom i Amerika till 1894.
Under signaturen Skjalf medarbetade hon i kvinnotidskriften Framåt 1886, samma år som hon debuterade under pseudonymen Lilian med I dur och moll (L) som 1887 följdes av genombrottsboken Västerut, en novellsamling från Bohusläns kust, färgad av bygdens dialekt och centrerad kring en indignerad skildring av befolkningens hårda och fattiga liv.
Intrycken från åren i Amerika resulterade i Den nya världen (R), 1898, På prärien (R), 1898, och Från det nya och gamla landet (N), 1899, som i en suggestiv stil gör upp med hyckleri och förtryck i det gamla samhället. Även hennes äktenskapsroman Lydia Vik. En själs historia, 1904, har starkt självbiografiska drag. Hilma Angered-Strandberg skrev dessutom novellsamlingar med motiv från bl a Italien: Under Söderns sol, 1905, och Trollmark och andra berättelser, 1907. Idéromanen Hemma kom 1912 och medeltidsskildringen från Italien, Barbarens son (R), 1924.
Litteratur om författaren: ett urval
Louise Cruppi: Femmes écrivains d'aujourd'hui, 1912
Viveka Heyman: "Utbölingen, nådehjonet och ansvaret att ha skrivit en god bok" i Ord & Bild, 1956
Harald Schiller: Diktare och idealister, 1928
