Föddes i Vasa i Österbotten, dotter till en sågverksdisponent och en lärare. Från 1956 var hon forskare och lärare i nordisk filologi, sedan från 1971 lektor vid Helsingfors Universitet. I romanen Ingen lycklig kärlek, 1988, beskriver hon den intellektuella miljön i 1950-talets Helsingfors och det unga äktenskapet med författaren och filmregissören Jörn Donner. Hon fick tre barn.
Inga-Britt Wik debuterade 1952 med Profil (L), som följdes av Staden (L), 1954, där hon skildrar upplevelser i Paris. I diktsamlingarna Fönstret, 1958, Kvällar, 1964, och Långa längtan, 1969, tematiserar hon kvinnans problem med att förena familjeliv, arbete och samhällsengagemang. 1977 provar hon nya episka och dramatiska former i Mänskliga människor (L). Senare samlingar är Färdas, 1990, och Kattvägen, 1994. Hon har givit ut flera läroböcker, varit aktiv i Kvinnoskribentgruppen i Österbotten och medredaktör i boken Finlandssvenska kvinnor skriver, 1985.
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria gav Inga-Britt Wik ut diktsamlingarna Dagar, gläntor, 2003, Ett ändligt antal gröna dagar, 2005, och Skriver i dagarnas bok, 2008, och ett prosaverk, Vilken dröm hon har, 2001. Dessutom skrev hon Det som har varit, det som är. En brevbiografi över Solveig von Schoultz, 1999, och Strövtåg i ordskogen (författarporträtt av Lars Huldén), 2002.
Wik tilldelades Tollanderska priset av Svenska litteratursällskapet 2006.
Litteratur om författaren: ett urval
Sven Willner: "Inga-Britt Wik" i: Det anonyma 50-talet, 1988
