Utbildad till lärare 1960 och cand pæd 1972. Efter att ha skrivit pedagogiska fackböcker debuterade hon 1978 med den realistiska romanen De hvide huse, centrerad kring en tidstypisk konflikt om äktenskap, skilsmässsa och ensamliv. I de följande romanerna Skrænten, 1981, och Bolines femte reinkarnation, 1986, bryts realismen och berättelsen rör sig fritt mellan fantasi och verklighet i ett sökande efter kvinnlig identitet och självförverkligande. Föreställningar om matriarkatet framträder och kvinnogemenskapen under alla tider och alla platser tar form i berättelsens väv av bilder, gestalter och associationer. Liselotte Taarup deltog på 1980-talet i den populära uppläsningsturnén “Kærligheden dør aldrig en naturlig død” något som även resulterade i utgivningen av en antologi, redigerad av Ellen Heiberg.
Litteratur om författaren: ett urval
Anne Birgitte Richard: "Liselotte Taarup: Skrænten" i: Litteratur: En almanak, 1980