Född som bonddotter i Koskis i Tavastland, tog studenten 1942 och debuterade samma år med diktsamlingen Vielä mina elan (Ännu lever jag). Ett anmärkningsvärt modernt, experimentellt verk är Taman lauluja (Tamas sånger), 1945, som i prosadiktens form skildrar kvinnlighetens princip som det som får världen och livet i jämvikt.
I senare diktsamlingar som Enkelinpelto (Änglamark), 1957, Vierailulla ketun talossa (Besök i rävens hus), 1966, och Unitie (Drömväg), 1985, tar hon återigen upp kvinnlighetstematiken men nu i mera intima dimensioner.
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Sirkka Selja gett ut diktsamlingarna Puut herättävät muistini, 2000, Mahdottomuuden ylistys, 2005, och Riikinkukon lapsi, 2010.
Litteratur om författaren: ett urval
Tuula Hökkä: "Suuri naisellinen periaate" i: Maria-Liisa Nevala (red): "Sain roolin johon en mahdu ". Suomalaisen naiskirjallisuuden linjoja, 1989
Lassi Nummi: "Taman viisaus. Kysymyksiä runoilijalle" i: Sirkka Selja: Runot, 1970
