Växte upp i Helsingfors, dotter till en industriarbeterska. Hon tog studenten 1951 och studerade sedan psykologi och etnologi vid Helsingfors Universitet. 1971 gifte hon sig och blev mor till två barn.
Maila Pylkkönen debuterade 1957 med diktsamlingen Klassilliset tunteet (Klassiska känslor) och utvecklade sin egen talspråksaktiga diktform, serier av monologiska rolldikter där hon skildrar det husliga vardagslivet. Hon använder erfarenheter från kvinnor, barn, gamla och sinnessvaga. Hennes dikter visar en originell motståndets estetik. Med utgångspunkt i vardagliga ämnen diskuterar hon skriftens poetik. Självbiografi, anekdoter, fragment av sådant hon hört eller läst, recept, allt förändrar hon till dikt.
De mest betydande verken är Arvo. Vanhaäiti puhuu runonsa (Arvo. Gammelmor läser sin dikt) (L), 1959, ilmaa-kaikuu (Luft – det dånar) (L), 1960, och Välta (Makten) (L), 1962.
Litteratur om författaren: ett urval
Martti Anhava: "Lakin saumat, elämän täyteys" i: Juhani Salokannel (red): Kirjojen Suomi, 1996
Tuula Hökkä: "Modernismista hernesopan lyriikkaan - Maila Pylkkönen" i: Maria-Liisa Nevala (red): "Sain roolin johon en mahdu". Suomalaisen naiskirjallisuuden linjoja, 1989
