Författaren skrev under pseudonymen L. Onerva och växte upp som dotter till en sågverksdirektör i Helsingfors där hon tog studentexamen 1901. Hon tillhörde en föregångsgeneration av universitetsutbildade kvinnor, översatte fransk och svensk litteratur till finska och arbetade som kulturskribent på tidskrifter som Päivä och Sunnuntai samt på dagstidningen Helsingin Sanomat. Hon var gift två gånger men kopplas först och främst ihop med sin legendariske samtida, diktaren Eino Leino, vars biografi hon skrev 1932.
Hon debuterade 1904 med diktsamlingen Sekasointuja (Disharmonier) som fick ett blandat mottagande och hon gjorde skandal med skildringen av en intellektuell och erotiskt sökande kvinnlig studerande i den expressionistiskt-psykologiska utvecklingsromanen Mirdja, 1908. Tyngdpunkten i L. Onervas mycket nakna prosa och diktning ligger på den identitetshotande konflikten mellan den nya kvinnans önskan om självförverkligande och hennes möte med den gamla moralens män.
Ett drag av masochism komplicerar den moderna kvinnans livslust, avspeglad i novelltitlarna i Mies ja nainen (Man och kvinna), 1912: Ensamhet, Tillintetgörande kraft, Kvinnans gåta, Från bröllop till begravning, Förbundna själar. Hennes stora produktion omfattar 34 verk, på svenska finns novellsamlingarna Brytningslinjer, 1910, Jungfru Marias gåva, 1918, och Mirdja, 1995.
Litteratur om författaren: ett urval
Maria-Liisa Nevala: "Särjetyt jumalat L. Onerva "Sain roolin johon en mahdu"" i: Suomalaisen maiskirjallisuuden linjoja, 1989
Reetta Nieminen: Elämän punainen päivä, 1982
Viola Parente-Capková: "Free love, mystical union or prostitution?: the dissonant love stories of L. Onerva" in: Changing scenes, 2003
Irene Virtala: Narkissos i inre exit. En studie i begärets paradoxer i L. Onervas roman Mirdja, 1994
