Dotter till en byskolelärare, född och uppvuxen i Elling i Vendsyssel, gick i skola hos fadern, lärde sig hushållsarbete och gifte sig 1917. Vid skilsmässan 1923 måste hon avstå från sin dotter och blev sedan hushållerska i Köpenhamn fram till 1934 varefter hon kunde leva av sitt författarskap. På 1920-talet återfanns hon i konstnärskretsar på “Valbyparnasset”, på 1930-talet var hon en central och firad figur i kretsen kring tidskriften Vild Hvede. Som konstnär var hon temperamentsfull och besvärlig och identifierade sig med sin mors tattarsläktskap.
Hon debuterade 1927 med diktsamlingen Lys og Skygge och skrev nio diktsamlingar och fem romaner om spänningen mellan begär och själslig renhet, eros och död, som Lokesæd l-ll (L), 1931, som använder ett mytiskt universum, och den stora självbiografiska bekännelseboken Mennesket på Lerfødder. Bogen om en sjæl, 1943. Lyriken, som är traditionell och rimmad, blir från och med Drømmen, 1940, experimenterande.
Hon försöker frigöra sig från det senromantiska bildspråket, som är källan till hennes diktning, och uttrycka en ny stark upplevelse av sitt eget jag. I de senare verken för hon en dialog med sitt eget författarskap och konstnärens roll och plats i samhället.
Litteratur om författaren: ett urval
Gunhild Agger m fl (red): Dansk Litteraturhistorie, bd 7, 1984
Torben Brostrøm: Poetisk Kermesse, 1962
Lise Busk-Jensen (red): Nordiske forfatterinder fra Leonora Christina til Elsa Gress, 1990
Ivar Roger Hansen: Rolig vildskap: om den danske forfatteren Hulda Lütken og Knut Hamsun, 2010
