Författaren kommer från Helsingfors, blev fil kand 1972 och har sedan 1980-talet levt av sitt författarskap. Hon debuterade med den ekologiska barnboken Vihreä vallankumous, 1970 (Den gröna revolutionen, 1972). Efter sina prisbelönade sagoböcker övergick hon på 1970-talet till att skriva för vuxna.
Hennes mytisk-symboliska böcker tar upp etiska, filosofiska och metafysiska problemställningar som t ex brevromanen Tainaron, 1985 (Tainaron. Brev från en annan stad, 1987). Diktsamlingen Suomalinen Mignon (Finsk Mignon), 1977, är inspirerad av svensk visdiktning medan samlingen Galleria (Galleriet), 1982, och Sydänpuu (Kärnträ), 1984, experimenterar med att förena bildkonst och lyrik. Under 90-talet har Leena Krohn särskilt intresserat sig för gränsen mellan människa och maskin under informationsteknologins framfart. För Matemaattisia olioita tai jaettuja unia, 1992 (Matematiska varelser och delade drömmar, 1996) fick hon Finlandiapriset 1993.
Bland hennes övriga verk kan nämnas Rapinaja muita papereita (Gnistra och andra papper), 1989, romanen Umbra. Silmäys paradoksien arkistoon (Umbra, en blick på paradoxernas arkiv), 1990, som handlar om en en medelålders läkare som genom sitt arbete med våldsförbrytare ställs inför de filosofiska frågorna om oändlighet och ondska, och novellsamlingen Salaisuuksia (Hemligheter), 1993, där hon undersöker tidens innersta. Hon har dessutom skrivit essäsamlingarna Tribar. Huomioita inhimmillisestä ja ei-inhimillisestä (Tribar. Observationer av det mänskliga och det icke-mänskliga), 1993, Ettei etäisyys ikävöisti. 2 kerstomusta, 1995 (Att förnimma dess närvaro, 1997), och novellsamlingen Alä lue täta kirjaa. Kertomuksia keskenkasvuisille (Läs icke denna bok. Berättelser för halvvuxna), 1994. Historierna tematiserar människans livsvillkor som evigt halvvuxen, evigt ofärdig på väg mot sitt mål. Essäsamlingen Kynäja kone, ajattelua mahdollisesta ja mahdottomasta kom 1996 (Pennan och maskinen, 1998).
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Leena Krohn gett ut Sfinksi vai robotti. Filosofinen kuvakirja kaikenikäisille, 1999, Mitä puut tekevät elokuussa, 2000, Datura tai harha jonka jokainen näkee, 2001, 3 sokeaa miestä ja 1 näkevä, 2003, Unelmakuolema, 2004, Mehiläispaviljonki, 2006 (Bipaviljongen: en berättelse om svärmar, 2008) och Kotini on Riioraa, 2008.
Hon har tilldelats en rad priser och varit nominerad till Nordiska Rådets litteraturpris 2008.
Litteratur om författaren: ett urval
Päivi Kosonen (red): Naissubjekti ja postmoderni, 1996
