Gick i flickskola i Helsingfors, växte upp i en litterärt inspirerande miljö som dotter till professorn och diktaren Julius Krohn. Från 1903 var hon bosatt i Estland, på 1920-talet i London och under kriget i Sverige. Hon förlorade två av sina fem barn under andra världskriget.
Under pseudonymen Aino Suonio debuterade hon 1897 med Laulujaja ballaadeja (Sånger och ballader) (L). Hon skrev på finska men påverkan från Estlands historia och folklore var betydelsefull. De viktigaste verken är Barbara von Tisenhusen, 1923, Reigin pappi (Prästen i Reig), 1926, och Sudenmorsian 1928 (Vargbruden, 1936). Förutom dessa prosaballader om förbjuden kärlek, inspirerad av vänskapen med den finske diktaren Eino Leino, skrev hon novellistisk prosa, skådespel, memoarer och dagböcker.
Litteratur om författaren: ett urval
Kai Laitinen: Aino Kallas 1897-1921. Tutkimus hanen tuotantonsa päälinjoista ja taustasta, 1973
Kai Laitinen: Aino Kallaksen mestarivuodet. Tutkimus hanen tuotantonsa pällinjoista ja taustasta 1922-1956, 1995
Anna Makkonen: ""My own novel, yes, really!": the early diary of Aino Kallas and reading for the plot" i: Scandinavian Studies: the Journal of the Society for the Advancement of Scandinavian Study, 71, 4, 1999
