Uppvuxen i Reykjavík. Hon tillhör som enda isländska kvinna de s k atomdiktarna, en grupp nyskapande huvudstadsdiktare som debuterade i mitten av århundradet och som frigjorde lyrikens form och tema.
Hennes enda diktsamling, Þröskuldur hússins er þjöl (Husets tröskel är en fil), 1958, väckte uppmärksamhet i kraft av sitt bildspråk och allusionerna till folkliga kväden och sagor som här skrevs in i en modernistisk text. När diktsamlingen kommit ut försvann hon från den litterära scenen men hennes märkvärdiga dikter ägnades utrymme i 90-talets debatter.
Litteratur om författaren: ett urval
Soffía Auður Birgisdóttir: "Brúarsmiður - Atómskáld - Módernisti. Þrjár nýsköpunarkonur í íslenskri Ijóðlist" i: Ljóðaárbók 1989, 1989
