Född i Oslo, numera bosatt i Lom i Gudbrandsdalen. Hon är utbildad arkitekt och har tre barn. 1964 konverterade hon till katolicismen.
Hon debuterade 1961 med romanen Sølvhammeren (Silverhammaren, 1963), som skildrar kvinnoliv och kvinnosynd på 1000-talet. I de två följande banden, Jærtegn, 1962, (Järtecken, 1964), och Helgenkongen, 1963, är den viktigaste tematiken de religiösa brytningarna i samband med Olav den heliges kristnande av Norge. Kvinnornas villkor och de religiösa brytningarna är också genomgående teman i författarskapets senare romaner som desstom är kritiska mot tidigare historieskrivning. Dronningsagaen, 1979, gör upp med Snorres kungasagor och trilogin Bodvars saga, 1983-89, kompletterar de isländska släktsagorna.
Hon har dessutom skrivit faktaböcker om historiska ämnen som Sagaens kvinner. Om stolthed og trelldom, kjærlighed og hevn, 1981, Hellig Olav. Historien om vornasjonalhelgen, 1985, och Selja og Stad. Legender, saga og historie, 1992. 1997 utgav hon ytterligare en roman vars handling är förlagd till medeltiden: Stavkjerringa.
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Vera Henriksen gett ut romanerna Klangen av en lutt, 2001, Ildens sang, 2002, och Jarlefeiden, 2003.
Litteratur om författaren: ett urval
Willy Dahl: "Til historien etter stof i: dens: Norges litteraturhistorie, bd 6, 1975
Irene Engelstad m fl (red): Norsk kvinnelitteraturhistorie, bd 3, 1980
Else Mundal: "Ikkje lett å gjøre alle til lags... Om den historiske roman og Vera Henriksen" i: Samtiden. Samtidslitteratur 1983, 1983
