Författaren var liksom modern född i Lund, fadern var fabrikör från Stockholm. Efter studier vid Högre Lärarinneseminariet i Stockholm 1881-82 undervisade hon i språk, tog sånglektioner och studerade teater i Helsingfors.
Debutboken Fata Morgana och andra berättelser utkom 1893, varpå många romaner och novellsamlingar följde. Efter det borgerliga bröllopet 1894 med diplomaten och upptäcktsresanden Julius Claine tog det som hon i sin självbiografi kallar Mitt vagabondliv, 1929, sin början. Genom resorna med sin franske make kunde hon skildra kvinnors villkor i jordens olika hörn. Mellan resorna hade hon sin bostad i Frankrike och författandet blev förbindelselänken till hemlandet.
1908 fick Jane Gernandt-Claine Bonniers litteraturpris för sin första diktsamling, Dikter. Stolt pekar hon i fyra diktsamlingar på viktiga föregångare bland kvinnor. Den sista samlingen Hetär, 1931, utgiven anonymt av “en rimmerska”, präglas dock av bitterhet mot kvinnofientligheten i det kulturella etablissemanget.
