Dotter till en frikyrklig byggnadsingenjör. Utbildade sig till konstnär men övergick i samband med den kritikerrosade novellsamlingen Gäster och främlingar, 1911, till skrivande verksamhet. Hon var gift med Gustaf Collijn, chef för Intima Teatern i Stockholm.
Anna Lenah Elgström introducerade expressionismen och den ångestmättade själsanalysen i svensk prosa. Med novellsamlingar som Fattigfolk, 1912, Mödrar, 1917, Martha och Maria, 1921, och Kvinnor, 1930, strävade hon efter att ge Ellen Keys tankar om samhällsmodern en social inriktning vilket ofta gav novellerna en övervikt av defaitism genom att de fokuserar på det individuella lidandet.
Den självbiografiska trilogin, Den kloka Elsa, 1928, Elsa och kärleken, 1932, och Elsa i männens värld, 1936, handlar om en upprorisk borgerlig flickas uppväxt i början av seklet. Parallellt med författarskapet, som omfattar över 30 romaner, novellsamlingar, essäsamlingar och reseböcker, arbetade hon från 1922 till 1949 som journalist på Morgontidningen.
Sedan hon deltagit i kvinnornas internationella fredskongress i Haag 1915, blev hon den drivande kraften inom den svenska kvinno- och fredsrörelsen och var bl a en av initiativtagarna till Rädda Barnen i Sverige. Hon var ordförande i den svenska kvinnokommittén för Spaniens barn och medlem av flyktinghjälpskommittén från 1940.
Litteratur om författaren: ett urval
Catrine Brödje: Ett annat tiotal: en studie i Anna Lenah Elgströms tiotalsprosa, 1998
Immi Lundin: "Anna Lenah Elgström. Moderskänslan som världssamvete" i: Kvinnornas litteraturhistoria, bd. 1, 1981
Ingrid Nordström: Det kommer att gå bra för er: kvinnor i Stockholmsromaner omkring 1920, 2005
Hagar Olsson: "I samklang med en stormig tid" i: Samtid och framtid, 1945
Sofi Qvarnström: Motståndets berättelser: Elin Wägner, Anna Lenah Elgström, Marika Stiernstedt och första världskriget, 2009
Lydia Wahlström: Glada givare, 1929
