Född i Hvejsel nära Jelling. Fadern var veterinär. Hon läste psykologi efter studentexamen, gifte sig, fick tre barn och skilde sig senare.
Debutromanen Hvad tænkte egentlig Arendse, 1972, om en kvinnas frustrerande tillvaro som hemmafru med småbarn, gav upphov till en debatt om och startskottet till den nya kvinnolitteraturen i Danmark. Hennes författarskap under 70-talet, med bl a romanerna Fuglen, 1974, Pause, 1976, och Midtvejsfester, 1980, som skrevs i dialog med kvinnorörelsen, ger konturerna av en ny kvinnlig socialpsykologi för den generation kvinnor som lever som välutbildade men splittrade kvinnor med barn, arbete, skilsmässor och instabila förhållanden.
På 1980-talet breddade hon perspektivet med de stora kritiska samhällsskildringarna Ingen Erindring (R), 1983, och Udsøgt behandling (R), 1986, som båda med ett mord som utgångspunkt ger bilden av ödeläggande sociala strukturer. Trilogin Lillegudsord, Jubeljomfru och Filihunkat, 1992-94, berättar om flickan Ellas liv på 1950-talet. En samhällshistoria som, avlyssnad genom en flickas märkliga och lustiga försök att skaffa sig ett jag, ett språk och en plats i livet, markerar en ny riktning i ett författarskap där det estetiska uttrycket alltid varit det centrala.
Jette Drewsen var 1992 ordförande i Dansk Forfatterforenings skönlitterära avdelning, hon fick Statens Kunstfonds livstidslön 1994 och mottog samma år Det Danske Akademis Beatrice-pris. 1997 utkom romanen Jorden er nær.
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Jette Drewsen gett ut böckerna Lisbets søster: erindringsessays, 2001, Det inderste råstof : beretninger fra en rejse til Det Blå Folk, 2004, og Oven for klinten: noveller, 2007.
Litteratur om författaren: ett urval
Torben Brostrøm och Mette Winge (red): Danske digtere i det 20. århundrede, bd 5, 1982
Anne Birgitte Richard: Kvindelitteratur og kvindesituation, 1976
