Född i Köpenhamn. Hon hade flera olika arbeten innan hon 1977 under stor mediauppmärksamhet debuterade med diktsamlingen Tryghedsnarkomaner (Trygghetsnarkomaner, 1979). Diktsamlingen, som beskriver unga kvinnors förhållande till kärlek, kropp och konsumtion, gav upphov till det som kallas “knækprosa”. 1978 kom novellsamlingen Hold kæft og vær smuk (Håll käften och var söt, 1979) med berättelser om det oönskade barnet och den vuxna kvinnans misslyckade försök att kompensera bristen på kärlek. Samma tematik återfinns i nästa diktsamling och i teaterpjäserna Elsk mig, 1980 (Älska mig, 1980), och Kannibalerne, 1982.
I en paus i skrivandet födde Vita Andersen tre barn. 1987 gav hon ut romanen Hva’ for en hånd vil du ha‘ (Vilken hand vill du ha?, 1988) som handlar om det olyckliga kärleksförhållandet mellan en mor, som själv är ett försummat barn, och en dotter som ihärdigt söker moderns omsorg. Romanen gav henne kritikerpriset 1987. 1989 kom barnboken Petruskas laksko (Petruskas lackskor, 1990) och 1992 romanen Sebastians kærlighed (Sebastians kärlek, 1993), som båda handlar om förhållandet mellan barns anarkistiska krav och kärlek och vuxenvärldens såväl trygga som stympade kärlek. I berättelsen om Sebastian utgör puberten det farofyllda valet mellan anpassning och psykos medan Petruska, som författarskapets enda flickebarn får moderns odelade uppmärksamhet och förståelse. 1996 visades Brændende kærlighed av TV-teatern och 1997 kom barnboken Coco. Vita Andersen mottog 1979 “Boghandlernes Gyldne Laurbær”.
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Vita Andersen gett ut romanerna Get a life, 2003, och Anna Zoe, 2006.
Litteratur om författaren: ett urval
Torben Brostrøm och Mette Winge (red): Danske digtere i det 20. århundrede, bd 5, 1982
Peter Holst (red): Dansk litteraturhistorie, bd 8, 1984
May Schack: "Kvinderollens manglende psykiske rummelighed. Om rolle, identitet og narcissisme i Vita Andersens forfatterskab" i: Kritik, nr 49, 1979
