Född i Valsøyfjord, Nordmøre. Skötte som barn sin sjuka mor i hemmet och efter moderns död måste hon, bara 12 år gammal, hushålla för sin far och sin yngre syster. Hon var lärare fram till 1986 och styrelsemedlem i Den Norske Forfatterforening 1983-87, sedan i Norsk Forfattersentrum.
Hon debuterade 1976 med Folket på Innhaug (Gården i dalen, 1995), en historisk roman från 1800-talet, följd av Magret, 1977 (Kärleksbarn, 1996), Nytt rotfeste, 1979 (Uppbrott, 1996), och Vejene møtes, 1980 (Vägarna möts, 1997) – alla fyra utgivna i en svensk samlingsvolym: Folket på Innhaug, 1997. Under fyra år kom alltså fyra romaner, som alla blev omåttligt populära. Med Senere, Lena, 1982 (Senare, Lena, 1985), påbörjade hon en rad samtidsromaner, bl a –for dagene er onde, 1985 (Ty dagarna är onda, 2001), om ondska och fördomsfullhet i ett litet samhälle, och Maria, Maria, 1988 (på svenska 1990), om en självupplevd hjärnblödning.
Både släkt- och samtidsromanerna fokuserar på kvinnors liv i brytningspunkten mellan tradition och självständiga val. De är hållna i en traditionell realistisk form och översatta till flera språk.
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Anne Karin Elstad gett ut två böcker i en serie på fyra om kvinnan Julie, Lenker, 1998 (Dit Ödets Vägar Bär, 1999) och Fri, 2000 (Äntligen fri, 2001). Dessutom romanerna Odel, 2003 (Arvtagerskan, 2004) og Hjem, 2006.
Hon har bl a tilldelats Den norske leserprisen 2003 och 2006.
Litteratur om författaren: ett urval
Irene Engelstad m fl (red): Norsk kvinnelitteraturhistorie, bd 3, 1990
