Autodidakt med många resor runt om i världen och många olika arbeten bakom sig. Redan som 17-åring fick hon ett stort genombrott med debutsamlingen tysh, 1989, som belönades med Klaus Rifbjergs debutantpris av Det Danske Akademi. Sedan dess har hon fått Michael Strunge-priset för sitt författarskap som också innehåller diktsamlingarna Paradis, 1992, och Til Babylon, 1995.
Hennes diktning är expressiv med en sammansatt och uppbruten form som närmar sig det kvinnliga jaget, dess identiteter och olika roller, och inte minst hennes rädsla för det moderna livets brott mot naturen och förnekande av kropp och lust. Virvlande skriver hon om hur jaget förlorat orienteringen i en diktning där språkets brytning, gränser och tunga, ogenomträngliga bilder ger en struktur. I versens och poesins värld tycks jaget bli fritt att undersöka och förfölja sin glädje, vrede och sorg. Samlingen Til Babylon refererar till Völvans spådom, de babyloniska gudaberättelserna och Bibeln där den rör sig kring bilden av ett dött barn och ett sörjande jag som söker upp de döda och de spädas limbo för att komma nära barnet. I hennes diktning bryts gamla poetiska symboliseringar av det kvinnliga som försoning och inspiration upp i nya, oväntade, postromantiska bildmönster.
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Karen Marie Edelfeldt gett ut diktsamlingen Sollyset i åbne hænder, 2005.
Litteratur om författaren: ett urval
Anne-Marie Mai: "Der findes en flugt. Digte af Karen Marie Edelfeldt og Pia Jjuul" i: Anders Østergaard (red): Vandmærker, 1998
Lars J. Onslev: "Bag stillheden. Om Karen Marie Edelfeldts tysh 1989" i: Anne-Marie Mai (red): Digtning fra 80 'erne til 90'erne, 1993
