En av sin tids rikaste och mäktigaste kvinnor som fick stort politiskt och religiöst inflytande i ett Europa som hon reste genom som få andra i samtiden. Född Birgersdotter var hon äldsta dotter till lagman Birger Persson och Ingeborg, dotter till lagman Bengt Magnusson från Östergötland. 1316 gifte hon sig med Ulf Gudmarsson, som dog 1344 omedelbart efter den pilgrimsresa som han och Birgitta företog till Compostela, Spanien. Tillsammans fick de åtta barn varav fem nådde vuxen ålder. För Birgitta Birgersdotter, som redan som barn haft religiösa uppenbarelser, blev makens död början till en ny fas i hennes liv.
Hon gav sig nu helt hän åt de två livsuppgifter som hon fått sig ålagda i nya uppenbarelser och som kom att bestämma resten av hennes liv: Hon skulle samla den splittrade kyrkan och förmå exil-påven i Avignon att återvända till Rom, men framförallt önskade hon få påvens välsignelse för det kloster hon ville grundlägga i Vadstena och vars klosterregel, Regula Sancti Salvatoris, hade uppenbarats för henne av Kristus själv. I det syftet reste hon 1349 till Rom där hon, med avbrott för pilgrimsresor, bodde till sin död. Birgittas klosterorden blev godkänd 1370 som en gren till Augustinerorden och Vadstenaklostrets första priorinna blev Birgittas dotter, Katarina. Det var inte minst genom hennes ingripande som Birgitta helgonförklarades 1391 och sedan dess talar man om henne som Den heliga Birgitta.
Hennes uppenbarelser, som skrevs ned på latin i samarbete med hennes skriftfäder, den i Frankrike teologiskt skolade magister Mathias, magister Petrus Olovsson från Skänninge, Petrus av Alvastra, prior vid Alvastra kloster och den spanske biskopen av Jaën, Alfonso da Vadaterra, är en konstnärlig och religiös klenod, präglad av stor kraft i tro och känsla och ett berättandets och beskrivandets mästerskap. Petrus av Alvastra och Alfonso av Jaën samlade, redigerade och lade fram Birgittas nedtecknade syner Revelationes coelestes (Himmelska uppenbarelser) och Revelationes extravagantes (Ytterligare uppenbarelser) för den påvliga kanoniseringskommissionen 1377. 1492 utkom de i tryckt form. Den första översättningen till nutidssvenska kom först med Hjalmar Sundéns: Birgitta av Vadstena. Himmelska uppenbarelser, 1957—59.
Litteratur om författaren: ett urval
Emilia Fogelklou: Birgitta, 1919
Tore Nyberg (red): Birgitta, hendes værk og hendes klostre i Norden, 1991
Flemming Madsen Poulsen (red): Den hellige Birgitta af Vadstena, 1999
Hjalmar Sundén: Den heliga Birgitta. ormungens moder som blev Kristi brud, 1973
Gunnel Vallquist: Helgonens svar, 1963
